Osteopati är ett system för undersökning, diagnostik, manuell behandling och rehabilitering av smärta och funktionella besvär i och relaterat till rörelseorganen. Utgångspunkten är att förstå patientens besvär i sitt sammanhang, anatomiskt, funktionellt och upplevelsemässigt och att arbeta personcentrerat med ett brett spektrum av manuella och rehabiliterande insatser.
I likhet med andra manuellmedicinska professioner har osteopatin utvecklats från en traditionell bakgrund till ett modernt vårdfält med ökande forskningsstöd, tydligare utbildningsstandarder och större akademisk förankring globalt.
Osteopatin utvecklades av läkaren Andrew Taylor Still på 1800-talet och har sedan dess vuxit till en internationell vårdprofession med över 45 000 yrkesverksamma osteopater globalt, exklusive de osteopatiska läkarna i USA. I Europa och Australien definieras osteopati som en evidensinformerad och personcentrerad hälso- och sjukvårdsprofession med huvudsakligt fokus på rörelseorganen och deras relation till hälsa, funktion och livskvalitet.
Historiskt formulerades osteopatins grundprinciper som ett sätt att beskriva människans inneboende resurser och samspelet mellan kropp, hälsa och livssammanhang. Dessa principer utgör fortsatt en viktig idéhistorisk bas och tolkas idag i ljuset av modern medicinsk kunskap. De används främst som ett etiskt, humanistiskt och personcentrerat ramverk för osteopatisk praktik.
Osteopater arbetar framför allt med det neuromuskuloskeletala systemet och hur dessa strukturer påverkar och påverkas av individens livssituation och övriga medicinska tillstånd. Den kliniska konsultationen omfattar funktionsbedömning, manuella interventioner, rådgivning och rehabilitering samt hälsofrämjande insatser såsom stress och aktivitetsvägledning.I Sverige verkar osteopater främst i privata mottagningar, men internationellt återfinns professionen även inom offentlig primärvård, specialistvård, idrott, äldreomsorg och forskningsmiljöer.
Manuella interventioner är en central del av osteopatisk utbildning och praktik. Dessa sammanfattas internationellt som Osteopathic Manipulative Medicine och omfattar bland annat mobilisering, impulsbaserade tekniker, mjukdelsbehandling och mer avlastande indirekta tekniker.Syftet är att minska smärta, förbättra funktion, underlätta rörelse och stödja individens egen återhämtning. En stor del av patienterna söker för ländryggssmärta, nacksmärta, perifer ledsmärta och andra muskuloskeletala tillstånd, men även för symtom som uppstår i samband med andra sjukdomstillstånd.
Den internationella forskningen inom osteopati har vuxit betydligt under de senaste decennierna. Studierna omfattar både osteopatisk manuell medicin som enskild intervention och osteopati i multimodala vårdkontexter. På ett övergripande plan rör sig forskningen mot att bättre förstå mekanismerna bakom manuell behandling, patienters upplevelser, relationella faktorer i vårdmötet och hur osteopatisk vård kan integreras i bredare rehabiliteringsmodeller.
Osteopati är reglerat som legitimationsyrke i samtliga nordiska länder utom Sverige. Att osteopati ännu inte är ett legitimationsyrke i Sverige påverkar tillgänglighet, remissvägar och förutsättningar för multidisciplinära samarbeten. Arbetet för legitimation är därför en prioriterad fråga för professionen nationellt.
